1842

Skuggor

Skuggor har många, ofta komplexa skepnader, bestämda av aktuell belysningssituation. Mest uppenbara uppträdandeformer är egenskuggan på ett belyst föremål, och slagskuggan av ett föremål beläget mellan ljuskällan och en belyst yta. Man kan vanligen också iaktta olika grader av ljushet inne i en skugga. Dess mörkaste del brukar kallas kärnskugga. Utanför denna finns olika former av halvskugga. I huvudsak fyra skuggtyper kan karakteriseras i ett rum:

den stora rumsskuggan som tecknas på rummets begränsningsytor, en följd av hur ljusstrålningen fördelas av fönster eller armaturer
– den stora föremålsskuggan av större inredningsföremål, skåp, bord, stolar etc
– den lilla föremålsskuggan t ex av en hand, bok etc
– detaljskuggan t ex av en pennspets eller i en ytas textur.

Avgränsning:

De mindre skuggtyperna är vanligen lätta att särskilja. Den stora rumsskuggan flyter ofta samman med rummets ljusfördelning. Rumsskuggan är dock bara en av de faktorer som betingar ljusfördelningen.

Variation:

Oberoende av storlek karakteriseras en skugga av dels skillnaden i ljushet mellan skuggan och intilliggande belyst yta, dels av skuggans kontur som kan variera mellan skarp och diffus. Även kärnskugga och halvskugga karakteriseras av dessa faktorer.

Skuggornas effekter

Sofie