Sambandsfaktorer bländning

Starkast bländningsirritation ger en yta om dess avgränsning mot omgivningen är skarp. En viss ljushetsskillnad upplevs därvid obehagligare än om det finns en mjuk övergång genom en gradient mellan de olika ljusa ytorna. Även en stegvis övergång mellan de olika ytornas ljushet kan verksamt bidra till ökad synkomfort. Man skiljer mellan obehagsbländning (discomfort glare), och synförsvårande bländning (disability glare). Den senare uppträder när ögat adapteras till en större ljushet än synobjektets, t ex vid en skrivmaskinsplats vänd mot ett fönster. Ögat adapteras därvid till fönsterljuset, varvid synobjektets uppfattbarhet försämras. Den synförsvårande bländningen behöver inte direkt uppfattas som obehaglig, men är i längden starkt tröttande. Båda bländningsformerna ska alltid undvikas. De uppmärksammas genom analys av synfältets kontrastförhållanden.

1732

Bländningens positiva effekter

Att medvetet framkalla upplevelser av viss bländning kan i rätt sammanhang ge positiva kvaliteter. Bländning kan ge en i det närmaste fysiskt förnimbar upplevelse av ljuset. Det kan t o m göra ont i ögonen, men ändå ge en positiv känsla för ett ögonblick. Solglitter på vatten kan vara ett exempel. I längden är det dock synnerligen ansträngande och tröttsamt, och gör solglasögon nödvändiga. Kristallkronan med levande ljus är exempel på ringa grad av bländning av ett helt annat slag. Dess små intensiva ljuspunkter med inslag av spektralfärger blir levande genom ljuslågornas brytning i de rörliga prismorna. För denna ljuseffekt har engelskan ett särskilt ord, ”sparkle”, som också används t ex om ”sparkling champagne”. Att uppnå effekter av ”sparkle” kräver att man är mycket lätt på handen. Nakna klara glödlampor måste som regel dämpas genom strömreglering, för att inte ge irriterande effekter. Den ringa, men i rätt sammanhang starkt karaktärsskapande bländningseffekten, kräver lätt hand och utprovning med stor omsorg.

1798

Bländningens negativa effekter

Det är vanligt med störande effekter av bländning såväl från fönster som från armaturer, men också i andra sammanhang där kontrasterna blir för stora, mellan ytor som är belysta olika mycket, bländande reflexer etc. Grundregeln för att eliminera bländning, är att utjämna eller minska de kontraster som ger upphov till den störande effekten. Detta kan åstadkommas genom i huvudsak tre åtgärder:

Den bländande ytan skärmas av i aktuella blickriktningar 

Vid fönster används tex markiser, persienner, gardiner etc. Det är inte bara direkt sol som behöver skärmas. Även synlig del av himlen kan föranleda bländningsbesvär. Avskärmningen måste också utformas så att nödvändig kontrastutjämning verkligen erhålls. En solbelyst vit gardin t ex kan beroende på materialegenskaperna, bli mer bländande än fönstret utan gardin. En vanlig anledning till bländning är armaturer och bländskydd som ger otillräcklig avskärmning av ljuskällan. Att uppnå bländfri belysning kräver att armaturvalet görs med stor omsorg, med hänsyn tagen till armaturernas placering i rummet och aktuella blickriktningar.

Kontrasten minskas genom att den bländande ytans omgivning görs ljusare.

Väggytor med hög reflektans kring ett fönster minskar risken för bländning. För att få ytterligare kontrastutjämning kan det ibland vara motiverat att belysa väggen runt fönstret. En ljusare bakgrund kan på samma sätt minska bländningseffekten från en armatur med hög synlig luminans.

Bländningseffekten minskas genom en graderad övergång mellan bländande yta och omgivning.

Graderade övergångar mellan glas, fönsterbåge, karm, nisch och vägg bidrar till att förmedla dagsljuset och göra ett fönster behagligt. Även armaturer utformas med fördel så att kontrastutjämning erhålles genom ljushetsgradienter.